Translate this page:


Transkription Videoföredrag om

Regionernas Europa –
en nödvändighet.


Mitt namn är Göran Hansson, pensionerad sjökapten som haft världen som arbetsplats i över 50 år.

Denna presentation handlar om hur konceptet Regionernas Europa kan användas som en modell för att skapa en bättre, effektivare och folkligare politisk organisation. Politiken närmare medborgarna och medborgarna närmare politiken.


Detta föredrag är baserat på ett bidrag som skickades in till EU-kommissionen 2021 i samband med EU:s Konferens om Europas Framtid. EU-konferensen avslutades 2022 med en slutrapport. Hur bidraget ”Regionernas Europa” påverkat EU-kommissionen är okänt.


Send email


En grupp om Regonernas Europa finns på Facebook. Bli medlem och kommentera denna presentation.

Presentationen finns även som videoföredrag i 10 delar. Det går bra att kommentera innehållet i presentationen där.


Del 6

Det demokratiska underskottet

EU har ett problem - det demokratiska underskottet. För många instanser mellan medborgarna och det färdiga EU-beslutet.


6/1

EU har ett grundläggande institutionellt problem. Man kallar det ibland för det Demokratiska Underskottet. Det finns alldeles för många beslutsinstanser mellan medborgarna och det färdiga EU-beslutet. Låt oss börja med att titta på EU:s beslutshierarki.

 
  1. COREPER är permanenta ”ambassader” från varje medlemsstat. 
  2. MINISTERRÅDET består av respektive medlemsstats minister för det område som skall behandlas.
  3. När EUROPEISKA RÅDET (EU:s Summit eller Toppmöte) samlas så kommer medlemsstaternas statschefer.  
  4. EU-PARLAMENTETS ledamöter väljs av medborgarna i respektive medlemsstat.
  5. EU:s REGIONKOMMITTÉ vars ledamöter var tänkta att väljas av medborgarna i respektive medlemsstats regioner.
  6. Slutligen har vi EU-KOMMISSIONEN som leds av en President och består av ledamöter – en för varje medlemsstat. Ledamöterna skall godkännas av Parlamentet.

----O----


6/2

Beslutsgången fram till ett färdigt EU-beslut kan liknas vid en hamburgare. Många lager av bröd, pannbiffar, ostskivor, salladsblad och tomatskivor.

Den undre brödskivan får representera ”folket”. Den som ligger på toppen av hamburgaren är ett färdigt EU-beslut. Låt oss se hur många lager av beslutsfattare det krävs idag för att folket skall få sitt färdiga EU-beslut:

Vi börjar med den understa brödskivan ”Folket”. På den kommer ett antal politiska och administrativa instanser:

  1. underst de politiska partierna,
  2. sedan Riksdagen.
  3. därpå Regeringen.
  4. sedan EU-nämnden.
  5. så kommer EU-kommissionen.
  6. sedan COREPER.
  7. och Regionkommittén.
  8. därpå ligger EU-parlamentet.
  9. och slutligen Ministerrådet

Allt detta hittar vi under det slutliga EU-beslutet. Det blev lager på lager på lager. Nio instanser som vill ha sitt ord med i laget. Inte förvånande att man kallar systemet för ”det demokratiska underskottet”.

Många lager med beslutsfattare. Dålig folklig insyn i processen. Och kostsam. En beslutshamburgare som är för mastig för folket att gapa över den.

----O----


6/3

Låt oss istället utgå från att vi börjar lita de europeiska institutionerna. Vi har redan folkvalda politiker i EU-parlamentet. Kloka människor som kollektivt fattar goda beslut.

Dessutom har vi – eller skulle kunna ha – politiker från Europas regioner i Regionkommittén. De kan se till att systemet fungerar som det skall och att EU-parlamentet gör sitt jobb. Då skulle beslutsgången – hamburgaren - bli mindre svår att bita över.

Vi börjar igen med den understa brödskivan ”Folket”. Därpå kommer politiska och administrativa instanser:

  1. underst Riksdagen
  2. sedan EU-kommissionen
  3. därpå Regionkommittén
  4. och överst EU-parlamentet

...och EU-beslutet på toppen.

Totalt fyra instanser. Nu har vi fått en beslutshamburgare som folk kan hantera. EU:s demokratiska underskott har minskat betydligt. 

Personval istället för partival skulle minska de politiska partiernas inflytande. Politiken närmare medborgarna. Det skulle ytterligare minska det demokratiska underskottet.

----O----


6/4

Det har under senare år växt fram en stark statsnationalistisk strömning över delar av Europa. Orsaken framstår klart för mig.

Det är staternas minskande beslutsmakt och suveränitet som orsakar oro bland vissa politiska grupperingar. Statsmakterna verkar ju inte vilja frivilligt ge upp makt och inflytande. Varken uppåt till EU eller neråt till de av Europas kulturregioner som söker ökat regionalt inflytande över vardagsbesluten. Konceptet Regionernas Europa upplevs därför av vissa som ett hotfullt projekt.

Statsnationalistiska partier och dess ledare argumenterar för att behålla makt och suveränitet där de anser den hör hemma. I eliternas maktkorridorer i medlemsstaternas huvudstäder.

----O----


6/5

”Låt oss tillbaks kontrollen!”, utropar EU-skeptiker. Man drömmer sig tillbaka till de gamla goda tiderna när statens suveränitet var oantastbar. “Make my state great again!”

Om dessa krafter fortsätter att stärkas kan Europas regioner åter förpassas till historiens mörker.

Och det råder ingen tvekan – det finns starka krafter vill sabotera drömmen om folkets Europa.

----O----


6/6

”Tillbaka till de gamla goda tiderna.”

Om Regionerna i statens vågskål åter tillåts försvinna ur bilden och ersättas av statens gamla ointagliga suveränitet kommer EU-vågskålen att åter väga lätt.

Frågan är om EU på längre sikt kan överleva under statsmakternas suveränitetsambitioner utan stödet från Europas många regioner.

----O----


6/7

"Världen är i kaos och styrs av disparata principer", sa Henry Kissinger en gång.

Men Europa och EU är inte i kaos - ännu. Men risken finns att vi kan återgå till att styras av de många statsmakternas ”disparata principer".

Några dåliga val är allt som krävs.

----O----


Detta kapitel – nummer 6 - har belyst EU stora problem - Det demokratiska underskottet. För många instanser mellan medborgarna och det färdiga EU-beslutet.

Nästa kapitel – nummer 7 – handlar om Staten och språkmonopolet. Kanske kommer hälften av världens språk att försvinna innan utgången av detta sekel. Varför är det så få protester mot denna språkliga och kulturella utarmning?