Translate this page:
Translate this page:
Mitt namn är Göran Hansson, pensionerad sjökapten som haft världen som arbetsplats i över 50 år.
Denna presentation handlar om hur konceptet Regionernas Europa kan användas som en modell för att skapa en bättre, effektivare och folkligare politisk organisation. Politiken närmare medborgarna och medborgarna närmare politiken.
Detta föredrag är baserat på ett bidrag som skickades in till EU-kommissionen 2021 i samband med EU:s Konferens om Europas Framtid. EU-konferensen avslutades 2022 med en slutrapport. Hur bidraget ”Regionernas Europa” påverkat EU-kommissionen är okänt.
En grupp om Regonernas Europa finns på Facebook. Bli medlem och kommentera denna presentation.
Presentationen finns även som videoföredrag i 10 delar. Det går bra att kommentera innehållet i presentationen där.
8/1
Statsmakterna har fått ökande problem med att leva upp till medborgarnas krav på fred, välstånd och kulturell mångfald. EU har visat att statsmakterna kan tvingas till eftergifter i fredens, frihetens och den näringslivsmässiga sektorns namn. Men när det gäller kultur och demokrati har det gått sämre med reformerna.
En regionalisering av staten upplevs av vissa som ett hot mot den rådande ordningen. Men som denna presentation har försökt visa, behöver staten vänner. Vänner som kan hjälpa till att lösa de problem och utmaningar som den står inför. Regionerna kan vara statsmakternas bästa vänner.
Decentralisering och ”låt hela landet leva” har varit på tal i många år. Detta innebär anpassning av statens uppgifter till den bästa möjliga politiska och administrativa nivån i samhället. Men hur skall ett regionaliseringsprojekt – genomföras i praktiken?
Ett ökat folkligt inflytande och, som ett bonus, en effektivare och mer hushållande statsmakt.
----O----
8/2
Regionernas Europa. Regionernas Sverige. Subsidiaritetsprincipen är verktyget. Begreppet subsidiaritetsprincip – subsidiaritet – dyker då och då upp i debatten. Oftast i samband med diskussioner om policybeslut skall tas i Stockholm eller Bryssel.
Men subsidiaritetsprincipen är ett vidare begrepp som handlar mer om en grundläggande filosofi än en teknisk förhandlingsprincip mellan två nivåer – staten och EU. Denna syn på subsidiariteten finns i en av de utredningar som EU gjorde inför Maastrichtavtalet 1992. Där skrev man:
“Subsidiaritet kan inte reduceras till en rad regler och procedurer; det är främst en mental inställning.”
Vad man säger är att subsidiariteten inte bara är en lagteknisk fråga som berör förhållandet mellan staten och EU.
Det är en princip som kräver en grundläggande mental inställning om på vilken principiell nivå ett politiskt beslut skall fattas.
----O----
8/3
En definition på subsidiaritetsbegreppet kommer från USA:s president Abraham Lincoln. “I allt som människor var och en för sig eller i grupp kan göra för sig själva, borde statsmakten inte lägga sig i.”
Men en mer kraftfull beskrivning av subsidiariteten kommer från Vatikanen. Det var påven Pius XI som innehade positionen mellan 1930-39. Han skrev följande:
"Det är också en orättvisa och samtidigt en grov illvilja och ett brott mot rätt ordning att överföra till de större och högre samhällsfunktionerna vad som kan utföra och tillhandahållas av lägre och underordnade nivåer."
Han såg alltså subsidiariteten, att politiska beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt, som en folkets rättighet.
Att decentralisera till lägsta möjliga nivå närmast folket är inte bara något, enligt påve Pius XI, som statsmakten kan välja bort utan vidare. Det är ”en orättvisa och grov illvilja och ett brott mot rätt ordning”.
----O----
8/4
Vad säger EU om subsidiariteten?
Många medlemsstater ser en regionalisering av staten som ett hot mot den rådande ordningen. En allmän definition av subsidiariteten har därför haft svårt att passera systemet och bliivit vagt definierad i EU-sammanhang.
Men med Lissabonfördraget kom en vändning. Om än fortfarande något vaga och otydliga i kanterna. Lissabonfördraget Artikel 3b/3.
"Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå."
Konsten med subsidiariteten är att så mycket som möjligt låta människor i fred besluta om sina dagliga gärningar. Men statsmakterna ser detta som ett hot mot den rådande ordningen. Något de vaga formuleringarna i Lissabonfördraget är ett tecken på.
----O----
8/5
Hur kan då subsidiaritetsprincipen se ut om man applicerar den på hela det politiska och administrativa systemet?
Samma reservationer mot att beslut skall fattas i Bryssel kan man applicera på förhållandet mellan staten och de regionala och lokala nivåerna. De beslut som med fördel kan tas på regional och lokal nivå skall tas där.
Genom att applicera subsidiaritetsprincipen även på nivåerna under staten öppnar man upp för ett utökat folkligt inflytande i politiken.
Politiken närmare medborgarna. Medborgarna närmare politiken.
----O----
8/6
Innan vi går in på hur en regionalisering skulle kunna gå till finns en sak att fundera över – Den logiska geografin. Många statsgränser har historiskt ursprung i kolonisation, militära erövringar och politiska maktkamper. Detta har orsakat konstgjorda gränser som är ett hinder för den fria rörligheten och sociala mänskliga kontakter och aktiviteter.
I ett öppet samhälle är mänskliga aktiviteter formade enligt geografins logik. Den logiska geografin är kopplad till en naturlig orientering i den geografiska riktning som man känner samhörighet med och som kan utgöra ett logiskt relationsmönster.
Det är viktigt att ha den logiska geografin med i beräkningarna när förhandlingarna om en regionalisering enligt principerna om Regionernas Europa kommer igång.
----O----
Detta kapitel – nummer 8 - har analyserat decentralisering och subsidiaritet som innebär anpassning av statens uppgifter till bästa möjliga beslutsnivå.
Nästa kapitel – nummer 9 – handlar om regionalisering som en hushållande nödvändighet. Det gäller att hitta den mest effektiva beslutsnivån på alla områden för att effektivisera den offentliga verksamheten och hushålla med resurserna.